Jag ville skriva något sant
som skulle göra skillnad och påverka
Som var sant oavsett
hur våra omständigheter ser ut
För omständigheterna
runt mig där och då
i en sydafrikansk förort
var tömda på framtidstro och hopp
Så jag funderade länge
vad som är sant för alla
oavsett omständigheter
oavsett förutsättningar
Vad hjälper oss upp till ytan
vad vi än håller på att drunkna i?
Hur kan vi fortsätta hoppas och tro
när våra omständigheter är nattsvarta
och livet rinner oss ur händerna?
Att hoppet är det sista som lämnar
säger vi till varandra ibland
Men hur kan vi behålla hoppet
när drömmar dör och livet rasar?
Ändå är det just så
att hoppet kan göra hela skillnaden
För oavsett omständigheterna
är hoppet det som ger kraft att fortsätta kämpa
Om de i förorten i Sydafrika
slutade hoppas och tro
för en bättre värld än den runt dem
skulle hopplösheten ta över
och livet sakta slockna
.
.
.
.
.
Så jag broderade orden
KEEP THE HOPE
För jag insåg att det var det enda
jag visste alltid var sant
Oavsett vem och var vi är
kan vi alltid välja
att klamra oss fast vid hoppet
Jag broderade en tag
och fäste den på en lyktstolpe
Jag visste inte då
att orden var till mig
Bara tre månader senare
klamrade de sig fast på vår sjukhusvägg
Varje dag ropade de till mig
varje natt viskade de mjukt
Behåll hoppet Jenny
Vad som än händer
Oavsett vad som händer
KEEP THE HOPE
Och när finaste läkaren
lämnade oss sista gången
såg han mot orden på väggen
och sa med allvar i rösten
Ja. Keep the hope
För fastän allt hopp var ute
så var det ändå inte det
Fastän allt var för sent
så var det ändå inte det
Vi kunde ändå
Vi måste ändå
hålla fast i hoppet
Men hur kunde vi det?
Vad var det vi hoppades på?
.
.
.
.
.
Under Es sjukdom och bortgång
kämpade han för att leva kvar här
Men hans hopp tog inte slut vid slutet
hans hopp var förankrat i något större
Hans ankare var fäst bortom vårt synliga
Hans ankare var fäst i Gud
Gud som lovat vara med vad som än händer
Gud som lovat liv som fortsätter bortom tidens gräns
I Guds armar vilade han trygg
I Guds moderliga famn tog han sitt sista andetag
Och det gjorde det lättare
för mig att släppa taget
Hans förvissning och frid
omslöt även mitt oroshjärta
och hjälpte även mitt hopp
ankra bortom det jag kunde se
.
.
.
.
.
Och jag tror det är så att hoppet alltid talar sant
Sant om tillvaron och verkligheten
Sant om vad vi är skapade till
.
.
.
.
.
Hoppet är det sista som lämnar
för hoppet tar aldrig slut
Hoppet fäster vårt ankare
i en aning om framtid och helhet
Vi anar att livet inte är tillfälligt och känner dragningen i vårt inre
för något i oss vet att vi inte var skapade med slut
Vi hör evigheten viska att vi tillhör något större
att vi är konstruerade för en annan värld och skapade för helhet
.
.
.
.
.
Men
.
.
.
.
.
Vi lever här
Vi lever nu
I en värld full av brist
I en värld som tar slut
Och i den världen
är vi kallade till hopp
Hopp om en rättvänd värld
Hopp om en framtid utan slut
För det är det hoppet som ger kraft att fortsätta kämpa
för att framtiden som vi längtar efter ska börja redan nu
För att livet ska vinna varje dag och ända in i evigheten
Vi är kallade till hopp
och som hoppets folk får vi vara med redan nu och återupprätta
och göra världen mer hel
Ett hopp som befriar oss att ännu mer bli dem vi är
Ett hopp om en bättre värld som börjar här och nu och en dag ska bli helt upprättad
Ett hopp om att ingen människa tar slut, att inget är förgäves och att det är värt att kämpa
Ett hopp om att det betyder något att älska varandra noggrant och inte ge upp
Och jag ber för oss alla att hoppet ska planteras och växa sig starkt i våra hjärtan
Att det ska viska sant
Att det ska leda rätt
Och att hoppet inte ska vara det sista som lämnar
utan vara det som aldrig lämnar
och istället blir den famn som bär oss
hela vägen
ända hem
KEEP THE HOPE
som skulle göra skillnad och påverka
Som var sant oavsett
hur våra omständigheter ser ut
För omständigheterna
runt mig där och då
i en sydafrikansk förort
var tömda på framtidstro och hopp
Så jag funderade länge
vad som är sant för alla
oavsett omständigheter
oavsett förutsättningar
Vad hjälper oss upp till ytan
vad vi än håller på att drunkna i?
Hur kan vi fortsätta hoppas och tro
när våra omständigheter är nattsvarta
och livet rinner oss ur händerna?
Att hoppet är det sista som lämnar
säger vi till varandra ibland
Men hur kan vi behålla hoppet
när drömmar dör och livet rasar?
Ändå är det just så
att hoppet kan göra hela skillnaden
För oavsett omständigheterna
är hoppet det som ger kraft att fortsätta kämpa
Om de i förorten i Sydafrika
slutade hoppas och tro
för en bättre värld än den runt dem
skulle hopplösheten ta över
och livet sakta slockna
.
.
.
.
.
Så jag broderade orden
KEEP THE HOPE
För jag insåg att det var det enda
jag visste alltid var sant
Oavsett vem och var vi är
kan vi alltid välja
att klamra oss fast vid hoppet
Jag broderade en tag
och fäste den på en lyktstolpe
Jag visste inte då
att orden var till mig
Bara tre månader senare
klamrade de sig fast på vår sjukhusvägg
Varje dag ropade de till mig
varje natt viskade de mjukt
Behåll hoppet Jenny
Vad som än händer
Oavsett vad som händer
KEEP THE HOPE
Och när finaste läkaren
lämnade oss sista gången
såg han mot orden på väggen
och sa med allvar i rösten
Ja. Keep the hope
För fastän allt hopp var ute
så var det ändå inte det
Fastän allt var för sent
så var det ändå inte det
Vi kunde ändå
Vi måste ändå
hålla fast i hoppet
Men hur kunde vi det?
Vad var det vi hoppades på?
.
.
.
.
.
Under Es sjukdom och bortgång
kämpade han för att leva kvar här
Men hans hopp tog inte slut vid slutet
hans hopp var förankrat i något större
Hans ankare var fäst bortom vårt synliga
Hans ankare var fäst i Gud
Gud som lovat vara med vad som än händer
Gud som lovat liv som fortsätter bortom tidens gräns
I Guds armar vilade han trygg
I Guds moderliga famn tog han sitt sista andetag
Och det gjorde det lättare
för mig att släppa taget
Hans förvissning och frid
omslöt även mitt oroshjärta
och hjälpte även mitt hopp
ankra bortom det jag kunde se
.
.
.
.
.
Och jag tror det är så att hoppet alltid talar sant
Sant om tillvaron och verkligheten
Sant om vad vi är skapade till
.
.
.
.
.
Hoppet är det sista som lämnar
för hoppet tar aldrig slut
Hoppet fäster vårt ankare
i en aning om framtid och helhet
Vi anar att livet inte är tillfälligt och känner dragningen i vårt inre
för något i oss vet att vi inte var skapade med slut
Vi hör evigheten viska att vi tillhör något större
att vi är konstruerade för en annan värld och skapade för helhet
.
.
.
.
.
Men
.
.
.
.
.
Vi lever här
Vi lever nu
I en värld full av brist
I en värld som tar slut
Och i den världen
är vi kallade till hopp
Hopp om en rättvänd värld
Hopp om en framtid utan slut
För det är det hoppet som ger kraft att fortsätta kämpa
för att framtiden som vi längtar efter ska börja redan nu
För att livet ska vinna varje dag och ända in i evigheten
Vi är kallade till hopp
och som hoppets folk får vi vara med redan nu och återupprätta
och göra världen mer hel
Ett hopp som befriar oss att ännu mer bli dem vi är
Ett hopp om en bättre värld som börjar här och nu och en dag ska bli helt upprättad
Ett hopp om att ingen människa tar slut, att inget är förgäves och att det är värt att kämpa
Ett hopp om att det betyder något att älska varandra noggrant och inte ge upp
Och jag ber för oss alla att hoppet ska planteras och växa sig starkt i våra hjärtan
Att det ska viska sant
Att det ska leda rätt
Och att hoppet inte ska vara det sista som lämnar
utan vara det som aldrig lämnar
och istället blir den famn som bär oss
hela vägen
ända hem
KEEP THE HOPE