Hur ska vi orka ända ner i sanningen mitt i vardagslivet?
Hela vägen ner till källan
Genom såren
via mörkret och dunklet
Hur ska vi orka stanna upp
och trotsa de enkla alternativen?
Mitt i vardagen
Envist mot strömmen
För egentligen
Egentligen ropar djup till djup dag och natt
hela tiden långt därnere
bortom vardagstumultet
de enkla lösningarna
den billiga trösten
Och alla dem vi burit
och allt vi skulle bli
Sorgen
Ensamheten
Rädslan
R o p a r
.
.
.
.
.
.
Tills vi tillslut släpper taget
Lossar greppet och öppnar händerna
Faller
Försvarslöst genom lager på lager
Då
kommer befrielsen
Alltid underifrån
Trycker aldrig ner
Lyfter alltid upp
Någon som vill oss
Vill det verkliga i oss
Och sanningen som befriar
Hur sanningen än ser ut
Alltid
Alltid
Lyfter
Bär oss
.
.
.
.
.
.
Det som krävs är ett fall
Och modet att lyssna
Mitt i vardagen
Trots vardagen
Orkar vi leva så?
Vågar vi leva så?
Som en rytm och en vardag
Mer än ibland?