Jag vet inte hur jag ska leva längre.
Är osäker på vad jag ska göra utan dig.
Ändå går dagarna
de går
och går
och går
utan att bry sig om ifall jag följer med eller inte.
En dag är jag också borta och då kommer de fortsätta gå
och gå
och gå
precis som nu.
Tiden är så obarmhärtigt målmedveten i sitt armbågande framåt
fastän den har all anledning i världen att stanna ett tag och begrunda det som hänt.
Jag vet inte Hur jag ska leva
jag vet bara att jag lever.
Nu.
Idag.
Och jag saknar saknar saknar dig.
På tusen olika sätt
du var del av allt.
Jag famlar när jag snuddar vid allt vi längtade efter
drömde om.
Alla nätter i arbetsrummet då vi timme efter timme skapade
musik
konst
dans
pyssel
Ingenting var omöjligt
och vi växte i förtröstan.
Vad gör jag med det nu?
Det är omöjligt att drömma utan dig
ändå kan jag inte låta bli.
Det är omöjligt att skapa utan dig
ändå är behovet lika stort.
Och jag märker hur sant det är, det som jag har tjatat om i alla år
att de kreativa uttryckssätten är livsviktiga.
Jag märker att det är sant för mig nu
mer än någonsin.
För jag vet inte hur jag lever om jag inte får skapa
om jag inte får uttrycka det inuti.
Kaoset.
Jag måste låta det få form, struktur
ord
rörelser
färger
Annars drunknar jag.
Så ikväll låter jag min kropp vara hennes och hennes bön vara min.
Fix me Jesus
fix me.
Är osäker på vad jag ska göra utan dig.
Ändå går dagarna
de går
och går
och går
utan att bry sig om ifall jag följer med eller inte.
En dag är jag också borta och då kommer de fortsätta gå
och gå
och gå
precis som nu.
Tiden är så obarmhärtigt målmedveten i sitt armbågande framåt
fastän den har all anledning i världen att stanna ett tag och begrunda det som hänt.
Jag vet inte Hur jag ska leva
jag vet bara att jag lever.
Nu.
Idag.
Och jag saknar saknar saknar dig.
På tusen olika sätt
du var del av allt.
Jag famlar när jag snuddar vid allt vi längtade efter
drömde om.
Alla nätter i arbetsrummet då vi timme efter timme skapade
musik
konst
dans
pyssel
Ingenting var omöjligt
och vi växte i förtröstan.
Vad gör jag med det nu?
Det är omöjligt att drömma utan dig
ändå kan jag inte låta bli.
Det är omöjligt att skapa utan dig
ändå är behovet lika stort.
Och jag märker hur sant det är, det som jag har tjatat om i alla år
att de kreativa uttryckssätten är livsviktiga.
Jag märker att det är sant för mig nu
mer än någonsin.
För jag vet inte hur jag lever om jag inte får skapa
om jag inte får uttrycka det inuti.
Kaoset.
Jag måste låta det få form, struktur
ord
rörelser
färger
Annars drunknar jag.
Så ikväll låter jag min kropp vara hennes och hennes bön vara min.
Fix me Jesus
fix me.