Att varje morgon vakna och behöva kämpa sig upp till ytan
Simma i motvind för att komma fram till start
Innan tävlingen ens har börjat
innan dagen ens är igång
Det tar kraft
enorm kraft
Varje dag
varje morgon
Länge trodde jag
att det var jag som var fel
som bara inte klarade det
Livet
så som andra verkade klara det
Att känna lycka
Tacksamhet
Glädje
Lättsamhet
Men mer och mer har jag insett
att alla inte har det så
Att även om alla kämpar
så ser kampen väldigt olika ut
Alla kämpar inte med det mest basala
att ens klara att vara med
Ställa upp i tävlingen
förmå sig att delta
Och jag har skämts
för att jag känner så
För att jag inte har mått bra
när allt var bra runtomkring
Skämts över att jag slösar bort livet
och inte känner den lycka jag borde
Sörjt att jag inte förmår
hur mycket jag än försöker
Jag har trott att jag är fel
och försökt vara någon annan
Lättsam och fylld av enkelt
om än bara på ytan
Men det har inte gått så bra
för kroppen vet vem jag är
Den orkar inte låtsas för alltid
en dag får den nog
När den satte stopp
började overkligheten
Oförmågan att känna närvaro
och en bottenlös trötthet
Men för rädd för att ge upp
och erkänna hur det var
Fortsatte jag envist kämpa
och trycka ner mörkret
Tills jag till slut blev älskad hem
hem till början av mig själv
Då var det som om någon
kom och lyfte underifrån
Viskade att det är okej
att känna allt det du känner
Istället för att trycka bort
viskade rösten: Erkänn!
Det du har inom dig
det är ju ändå där
Du kan inte styra
och försöka trycka bort
Du är den du är
och har känslorna du har
Och
Du
behöver
inte
skämmas
Du är inte fel
Du är rätt
Lyssna inte på skammen
kom istället och se
Vad jag gör i det
vad jag gör i dig
I det mörka
I det svåra
I frågorna
I ångesten
Kom och se
hur jag skapar liv
Mitt i ditt liv
mitt i din flykt från dig själv
Viskningen inbjöd mig mjukt
till ärlighet och sanning
Verklighet och synlighet
modet att delta
Utan löften om att det blir bättre
utan quick fix och förändring
Men en stjärna i dimman
och ett ankare i framtiden
Som kanske inte förändrar
att varje morgon är en kamp
För att ens komma upp
och påbörja dagen
Men en sannare verklighet
och ett liv med mer liv
Där alla delar av mig
får den plats de ska ha
Så jag låter det hända
jag låter mig synas
Försöker vara ärlig
på riktigt på allvar
Då händer det märkliga
Jag börjar att se
att jag inte är ensam
i min kamp upp till ytan
min balansgång på randen
För med blicken på stjärnan
och ljuset i dimman
börjar konturer
ta form runt omkring mig
Snart blir det tydligt
hur många vi är
Som desperat simmar
som kämpar och längtar
Då avslöjas lögnen
om annorlunda och fel
Som fått mig att gömma
och lyssna på skammen
Jag börjar att se
att vi simmar tillsammans
Att vi inte är ensamma
Att vi aldrig var ensamma
Och om vi simmar tillsammans
kan vi hjälpa varandra
vi kan lyfta och livrädda
hjälpa att andas
Vi kan viska till varandra
sanningen om oss själva
Att ingen av oss är ensam
och att ingen av oss är fel
För jag anar och tror
att vi då kommer orka
fortsätta simma
trots all vår motvind
Det är min bön
och det är mitt hopp
För varenda en av oss
varenda modiga dag
Simma i motvind för att komma fram till start
Innan tävlingen ens har börjat
innan dagen ens är igång
Det tar kraft
enorm kraft
Varje dag
varje morgon
Länge trodde jag
att det var jag som var fel
som bara inte klarade det
Livet
så som andra verkade klara det
Att känna lycka
Tacksamhet
Glädje
Lättsamhet
Men mer och mer har jag insett
att alla inte har det så
Att även om alla kämpar
så ser kampen väldigt olika ut
Alla kämpar inte med det mest basala
att ens klara att vara med
Ställa upp i tävlingen
förmå sig att delta
Och jag har skämts
för att jag känner så
För att jag inte har mått bra
när allt var bra runtomkring
Skämts över att jag slösar bort livet
och inte känner den lycka jag borde
Sörjt att jag inte förmår
hur mycket jag än försöker
Jag har trott att jag är fel
och försökt vara någon annan
Lättsam och fylld av enkelt
om än bara på ytan
Men det har inte gått så bra
för kroppen vet vem jag är
Den orkar inte låtsas för alltid
en dag får den nog
När den satte stopp
började overkligheten
Oförmågan att känna närvaro
och en bottenlös trötthet
Men för rädd för att ge upp
och erkänna hur det var
Fortsatte jag envist kämpa
och trycka ner mörkret
Tills jag till slut blev älskad hem
hem till början av mig själv
Då var det som om någon
kom och lyfte underifrån
Viskade att det är okej
att känna allt det du känner
Istället för att trycka bort
viskade rösten: Erkänn!
Det du har inom dig
det är ju ändå där
Du kan inte styra
och försöka trycka bort
Du är den du är
och har känslorna du har
Och
Du
behöver
inte
skämmas
Du är inte fel
Du är rätt
Lyssna inte på skammen
kom istället och se
Vad jag gör i det
vad jag gör i dig
I det mörka
I det svåra
I frågorna
I ångesten
Kom och se
hur jag skapar liv
Mitt i ditt liv
mitt i din flykt från dig själv
Viskningen inbjöd mig mjukt
till ärlighet och sanning
Verklighet och synlighet
modet att delta
Utan löften om att det blir bättre
utan quick fix och förändring
Men en stjärna i dimman
och ett ankare i framtiden
Som kanske inte förändrar
att varje morgon är en kamp
För att ens komma upp
och påbörja dagen
Men en sannare verklighet
och ett liv med mer liv
Där alla delar av mig
får den plats de ska ha
Så jag låter det hända
jag låter mig synas
Försöker vara ärlig
på riktigt på allvar
Då händer det märkliga
Jag börjar att se
att jag inte är ensam
i min kamp upp till ytan
min balansgång på randen
För med blicken på stjärnan
och ljuset i dimman
börjar konturer
ta form runt omkring mig
Snart blir det tydligt
hur många vi är
Som desperat simmar
som kämpar och längtar
Då avslöjas lögnen
om annorlunda och fel
Som fått mig att gömma
och lyssna på skammen
Jag börjar att se
att vi simmar tillsammans
Att vi inte är ensamma
Att vi aldrig var ensamma
Och om vi simmar tillsammans
kan vi hjälpa varandra
vi kan lyfta och livrädda
hjälpa att andas
Vi kan viska till varandra
sanningen om oss själva
Att ingen av oss är ensam
och att ingen av oss är fel
För jag anar och tror
att vi då kommer orka
fortsätta simma
trots all vår motvind
Det är min bön
och det är mitt hopp
För varenda en av oss
varenda modiga dag