Våra liv fortsätter
även om ingen av oss vet hur länge.
Sådana är ju livsvillkoren.
På denna sida av evigheten.
Vi var mitt uppe i en mängd olika drömmar och planer när Emanuel dog.
Som man alltid är.
Mitt uppe i livet.
Det tycks mig som att man väldigt sällan har levt färdigt sitt liv när döden kommer.
Men den kommer ändå. Som en inkräktare och en tjuv.
Mitt i livet.
Och plötsligt har man just det – levt färdigt sitt liv.
Det var så mycket av det vi drömde och längtade efter som vi trodde vi skulle få se under 2014.
Vår andra son skulle födas. Vilken nåd. En dröm som gick i uppfyllelse.
Och det var fler saker vi bar på som vi trodde skulle gå i uppfyllelse.
Det som istället hände fanns inte med i vår vildaste fantasi.
Och mina frågor och varför viskas, suckas och ropas ut om vartannat.
Och jag får inte så många svar.
Men jag måste ställa frågorna.
För de finns där.
Och jag vet att Gud är stor nog att ta emot dem.
Kanske kommer jag aldrig få svar på dem.
Kanske är svaret ”min nåd är dig nog”.
Kanske är det drömmarna och längtan som är själva grejen. Inte vad de leder till eller ska bli.
Kanske essensen av drömmar är att de öppnar oss till att tro och längta efter mer.
Att detta inte är allt.
Att det finns mer.
Kanske är svaret Hans närvaro.
I allt.
I mina frågor.
Kanske är svaret Guds frid.
Som övergår mitt förstånd och mina frågor.
Idag träffade jag en fin vän som kämpat med svår sjukdom från det att han var liten till vuxen ålder.
Han är en av de fridfullaste personerna jag vet.
När han var liten upplevde han att Jesus kom in i hans rum och satte sig på hans sängkant.
Sedan dess har han frid för han vet att Jesus vet hur han har det.
Och att Jesus är där med honom i det.
Fridsfursten.
Och där får jag också landa.
Igen och igen.
I Guds frid.
Men jag märker att jag ofta måste välja.
Vart jag fäster blicken.
På stormens vågor som vill dränka mig
Eller på Jesus som säger
Kom, var inte rädd, jag är här.
Att fortsätta leva och drömma utan Emanuel känns fel.
Oerhört fel.
Men att inte göra det känns ännu mer fel.
Då vinner han som vill döden.
Inte han som kommit för att ge liv, liv i överflöd.
Därför har jag och fler med mig bestämt oss för att ändå försöka genomföra en del av det vi drömt om.
För vi vet att Emanuel skulle sagt: Kör på!
Season songs är en sådan dröm.
Det skulle blivit en plattform genom vilken Emanuel och vår vän Jojje både producerade toner från himlen, men också stöttade och hjälpte andra till att våga drömma större och förverkliga sina drömmar.
Några låtar blev klara.
En EP släpps senare i höst.
Den innehåller några av de sista låtarna Emanuel skrev här på jorden.
De låtar han skriver nu är helt säkert ännu bättre
men de får vi höra så småningom.
Längtan var också att stötta och hjälpa människor i vårt Tynnered - den Göteborgsförort som har blivit vårt hem och hjärta – vars drömmar och liv av olika anledningar plattats till marken och tillintetgjorts.
Människor som växer i dålig jordmån.
Mitt i asfaltsdjungeln.
Längtan var att få stötta och vattna tills de igen vågade drömma, orka växa och – precis som vissa blommor – tränga upp genom asfalten och trotsigt blomma.
Denna dröm fortsätter och några av oss startar nu föreningen asfaltsblomma.nu
Vi vill fortsätta viska
Det
Finns
Mer