I samtal med nyfunna vännen
som vandrar en liknande väg.
Är frågan som återkommer
hur framåt ser ut i det här.
Vi har båda insett det faktum
att tiden ska fortsätta fram.
Det enda som vi två kan göra
är välja ifall vi ska med.
Vi vet att resten av resan
går genom tårarnas dal.
Men anar också att dalen
rymmer källor av liv.
Vi undrar hur vi ska våga
gå fram till kanten och se.
Hur tårarna blandas med vattnet
och speglar en djupare bild.
Ett ord återkommer inom mig
och drar i min uppmärksamhet.
Försoning och hur att försonas
kan vara en nyckel till liv.
Fast insidan vill protestera
och vägra att ge upp sin rätt.
Vill fortsätta demonstrationen
mot livet och allt som blev fel.
Så vet jag att djupt under lager
av sorg och besvikelsens berg.
Behöver jag nå en försoning
med livet precis som det blev.
Det handlar om att leva verkligt
och se på mitt liv som det är.
Att släppa att vilja förändring
och erkänna min maktlöshet.
Först då kan jag se det tillsammans
med Honom som redan vet allt.
Som känner det trasiga brutna
och längtar att få göra helt.
Har märkt det så många gånger
en blodröd tråd genom mitt liv.
Han älskar att öppna ett fönster
när dörren har slagits igen.
Han tar oftast inte bort dörren
men leder en alternativ väg.
Han älskar att få skapa mening
där meningslöshet sprider skräck.
Väljer jag att öppna handen
och släpper mitt krampande grepp.
Om livet såsom jag har tänkt det
och famnar det så som det är.
Får han plats att återupprätta
och leda till framtid och frid.
Kan han skapa vackert av trasigt
och forma det så som Han vill.
Min sorg kommer alltid att finnas
med saknad och längtan i famn
Men genom försoningens fönster
kan vingarna finna en vind.
Som bär.
som vandrar en liknande väg.
Är frågan som återkommer
hur framåt ser ut i det här.
Vi har båda insett det faktum
att tiden ska fortsätta fram.
Det enda som vi två kan göra
är välja ifall vi ska med.
Vi vet att resten av resan
går genom tårarnas dal.
Men anar också att dalen
rymmer källor av liv.
Vi undrar hur vi ska våga
gå fram till kanten och se.
Hur tårarna blandas med vattnet
och speglar en djupare bild.
Ett ord återkommer inom mig
och drar i min uppmärksamhet.
Försoning och hur att försonas
kan vara en nyckel till liv.
Fast insidan vill protestera
och vägra att ge upp sin rätt.
Vill fortsätta demonstrationen
mot livet och allt som blev fel.
Så vet jag att djupt under lager
av sorg och besvikelsens berg.
Behöver jag nå en försoning
med livet precis som det blev.
Det handlar om att leva verkligt
och se på mitt liv som det är.
Att släppa att vilja förändring
och erkänna min maktlöshet.
Först då kan jag se det tillsammans
med Honom som redan vet allt.
Som känner det trasiga brutna
och längtar att få göra helt.
Har märkt det så många gånger
en blodröd tråd genom mitt liv.
Han älskar att öppna ett fönster
när dörren har slagits igen.
Han tar oftast inte bort dörren
men leder en alternativ väg.
Han älskar att få skapa mening
där meningslöshet sprider skräck.
Väljer jag att öppna handen
och släpper mitt krampande grepp.
Om livet såsom jag har tänkt det
och famnar det så som det är.
Får han plats att återupprätta
och leda till framtid och frid.
Kan han skapa vackert av trasigt
och forma det så som Han vill.
Min sorg kommer alltid att finnas
med saknad och längtan i famn
Men genom försoningens fönster
kan vingarna finna en vind.
Som bär.