Jag antar att det är en gåva.
Men idag känns det mer som ett hån.
Att få fira en till födelsedag.
När du firat din sista.
Jag vill fortfarande att tiden ska frysa
och sluta rusa framåt med mig stapplandes efter.
Jag vill fortsätta vara 30 och du 33.
Om du inte får bli äldre vill inte jag heller bli det.
Att inte få bli gamla ihop
att inte ha dig vid min sida när kroppen sakta ger upp.
Inte ens få dela våra barns uppväxt
och få säga allt det där till varandra som bara du och jag bryr oss om.
Det är och kommer alltid vara så fel det kan bli
kommer aldrig vara okej.
Jag kommer alltid ha velat leva mitt liv med dig.
Hela resten av mitt liv.
Inte bara till jag var 30.
Men nu är livet såhär.
Och jag har blivit firad idag av vackraste familj och vänner
Jag har fått paket i högar och kärlek i hjärtat.
Och jag känner mig inte ensam.
Livet kommer vara på ett helt annat sätt framöver.
Inte som jag ville men på något märkligt sätt vackert ändå.
För jag har fortfarande många kvar
som jag älskar
som älskar mig.
Och jag ser hur en liten smal väg fortsätter leda framåt.
Och det är väl så du gör Gud
Skapar något vackert ur det som är trasigt och fel.
Om jag låter dig
du som gör allting nytt.
Som återupprättar.
Som räddar.
Så idag öppnar jag mina händer.
Igen.
Och ger dig mitt liv.
Igen.
Det som är kvar.
Det som inte är som jag vill
men som fortfarande är mitt liv.
Ta det.
Du som redan har det.
Jag lägger mig i dina händer
igen och igen.
Jag kunde aldrig ana vad som skulle hända när jag var trettio år.
Jag har ingen aning om vad som kommer hända när jag är trettioett.
Det enda jag vet är att du vet.
Och att det är den enda tryggheten jag har
den jag har i dig.
Så idag lyssnar jag till några av de vackraste tonerna
några av de sånger Emanuel gett mig
och låter Rosie Thomas ge mig mod att leva ännu ett år.
Leva.
Inte bara existera.
Men idag känns det mer som ett hån.
Att få fira en till födelsedag.
När du firat din sista.
Jag vill fortfarande att tiden ska frysa
och sluta rusa framåt med mig stapplandes efter.
Jag vill fortsätta vara 30 och du 33.
Om du inte får bli äldre vill inte jag heller bli det.
Att inte få bli gamla ihop
att inte ha dig vid min sida när kroppen sakta ger upp.
Inte ens få dela våra barns uppväxt
och få säga allt det där till varandra som bara du och jag bryr oss om.
Det är och kommer alltid vara så fel det kan bli
kommer aldrig vara okej.
Jag kommer alltid ha velat leva mitt liv med dig.
Hela resten av mitt liv.
Inte bara till jag var 30.
Men nu är livet såhär.
Och jag har blivit firad idag av vackraste familj och vänner
Jag har fått paket i högar och kärlek i hjärtat.
Och jag känner mig inte ensam.
Livet kommer vara på ett helt annat sätt framöver.
Inte som jag ville men på något märkligt sätt vackert ändå.
För jag har fortfarande många kvar
som jag älskar
som älskar mig.
Och jag ser hur en liten smal väg fortsätter leda framåt.
Och det är väl så du gör Gud
Skapar något vackert ur det som är trasigt och fel.
Om jag låter dig
du som gör allting nytt.
Som återupprättar.
Som räddar.
Så idag öppnar jag mina händer.
Igen.
Och ger dig mitt liv.
Igen.
Det som är kvar.
Det som inte är som jag vill
men som fortfarande är mitt liv.
Ta det.
Du som redan har det.
Jag lägger mig i dina händer
igen och igen.
Jag kunde aldrig ana vad som skulle hända när jag var trettio år.
Jag har ingen aning om vad som kommer hända när jag är trettioett.
Det enda jag vet är att du vet.
Och att det är den enda tryggheten jag har
den jag har i dig.
Så idag lyssnar jag till några av de vackraste tonerna
några av de sånger Emanuel gett mig
och låter Rosie Thomas ge mig mod att leva ännu ett år.
Leva.
Inte bara existera.
Och jag ber att jag ska få uppleva lite av den förväntan och tillit som jag kände när denna bild togs.
Förväntan på att livet kommer föra med sig ljuvlighet.
Mitt i all trasighet.
Även detta år.
Amen.